Perfekt tajming. För min lilla stora tjej fyllde år i fredags. Vi firade här hemma i trädgården med massor av tårta och paket. Tre år är hon nu, min trollunge. Tänk va, nu kan hon köra med springcykel. Nu kan hon klättra och hoppa och sjunga och spela gitarr (nåja, nästan). Ibland blir jag alldeles förundrad över allt vad hon kan. Va? Liksom. När hände det?

Det känns som om jag missar, fast jag är med mest hela tiden. Tiden är lustig, den gör hopp och skutt lite hur som helst. En del av min hjärna är fortfarande kvar i den stunden när K var alldeles nyfödd och pluttig. Och jag tror aldrig riktigt den delen hjärnan hinner ikapp, tiden stannade liksom till där i den stunden. Hon är för alltid liten, på sätt och vis. 

”Jag är stor nu! 

(paus)

Jag är fortfarande liten.”

Så reflekterade K själv kring att fylla 3 år. Min kloka lilla unge!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

%d bloggare gillar detta: